Stiftsvallfärd till Vadstena 2 september

Lördagen den 2 september 2023, S:ta Katarina församling i Dalarna

Bussen avgår från:

Birgittagården kl. 6.30.

Kyrkan Daljunkaregatan 15 kl. 6.45.

Falun Resecentrum kl. 6.55.

Borlänge Resecentrum HPLA kl. 7.15.

Ludvika Resecentrum kl. 7.50.

Retur: Vadstena kl. 17.00.                                         

Åter: Birgittagården cirka kl. 21.30.

Högmässan i Vadstena börjar kl. 11.30.

Kostnaden för plats i bussen 150 kr. för vuxna, barn och ungdomar gratis. Alla ni som vill åka med buss måste anmäla er snarast.

SWISH: 1231433184, markera ”Vadstena”.

Obs: 44 har redan anmält. Maximum 50.       

Böneveckan för kristen enhet 2023

Böneveckan för kristen enhet 2023

Nästa vecka är det dags för Böneveckan för kristen enhet 2023. Böneveckan är världens största ekumeniska manifestation. Den genomförs samtidigt i cirka 120 länder. Den infaller alltid mellan den 18–25 januari, varje år mellan helige Petrus och Paulus fester”, som firades då man startade Böneveckan 1908. Joh. XXIII tog 1960 bort festen för Petrus stol den 18 jan då den även firas den 22 feb. Anglikanska kyrkan firar fortfarande Petrus bekännelse den 18 jan. Temat för årets ekumeniska bönevecka är: ”Gör det goda, sträva efter rättvisa” (Jesaja 1:17).

Ett omfattande material för veckan finns på Sveriges kristna råds hemsida där det kan laddas ner och användas av församlingar, grupper och enskilda som vill uppmärksamma Böneveckan för kristen enhet. Materialet har förberetts av Minnesotas kristna råd (USA) och sedan framtagits tillsammans med Påvliga rådet för främjande av kristen enhet och Kyrkornas världsråds kommission för Faith and Order.

Mer information och materialet finns på https://www.skr.org/vart-arbete/boneveckan/

Världsungdomsdagen

Världsungdomsdagen

”Maria gav sig i väg i hast”  Följ med på pilgrimsfärden till Världsungdomsdagen i Lissabon 2023!

 

Vad är Världsungdomsdagen?

Ungefär vart tredje år firas den internationella Världsungdomsdagen (VUD) på någon plats i världen. Sommaren 2023 inbjuder påven alla världens ungdomar till Portugals huvudstad Lissabon, för att samlas kring temat ”Maria gav sig i väg i hast” (jfr Luk 1:39).

Mer än en miljon unga från hela världen väntas vallfärda till Lissabon för att träffas, be och dela trons glädje. Musik, katekes, hav av färgglada flaggor och långa matköer är delar av VUD-upplevelsen. Några av höjdpunkterna är att tillsammans med påven be Korsvägen och vandringen till det stora fältet där pilgrimerna övernattar för att på morgonen fira en stor utomhusmässa med påven. Denna manifestation av den universella kyrkan vill främja fred, enhet och solidaritet bland alla folk, och är ett tillfälle för evangelisation och förnyelse för hela kyrkan.

Veckan i Lissabon föregås av "Dagarna i stiften". Då välkomnas pilgrimerna i något av Portugals stift, för att under en vecka bo i värdfamiljer och tillsammans med en lokal församling uppleva utflykter, kultur och religiösa traditioner.

Ta del av den internationella VUD-sången och annat material här.

 

Anmälan

Anmälan för deltagare kommer att öppna 20 november 2022. Åldersgränsen kommer att vara 16–35 år för deltagare. Paketpriset för att delta i den gemensamma resan från Sverige är 6000 kronor. Räkna också med fickpengar för egen del. Detaljerad information såsom villkor, avrese- och hemkomstdatum och liknande kommer så småningom. 

Lissabon välkomnar pilgrimerna 1–6 augusti 2023, och veckan innan, alltså sista veckan i juli, hålls "Dagarna i stiften". Vi räknar alltså med att pilgrimerna från Sverige kommer att vara i Portugal sista veckan i juli och första veckan i augusti 2023.

Vill du ha nyhetsuppdateringar? Kontakta ledningsgruppen för att få kommande utskick på mail.

Här finns utförlig information om hur upplägget kring pilgrimsresan till VUD är planerat.

 

Förberedelser och intresseanmälan att medverka

Be gärna med oss i förberedelse för pilgrimsresan till Lissabon 2023. Särskilt den 23:e varje månad kan den officiella VUD-bönen bes, till exempel som avslutning till rosenkransen.

Vill du medverka till VUDen som funktionär av något slag? Vi söker personer som kan vara förebedjare, musiker, fotograf, sjukvårdare, andliga medvandrare och gruppledare. Kontakta ledningsgruppen om vad du vill bidra med, så hör vi av oss med mer information.

Ungdomsorganisationer, rörelser och grupper som är intresserade av att åka till Lissabon med den gemensamma VUD-resan för Stockholms katolska stift är välkomna att kontakta ledningsgruppen.

 

VUD-teamet och kontaktuppgifter

Elin Jönsson, VUD-koordinator

Louise Tullberg, vice VUD-koordinator

Alexis Alling, andre vice VUD-koordinator

Välkommen att kontakta ledningsgruppen genom vud@katolskakyrkan.se.

Övriga kontaktpersoner:

P. Pierre-André Mauduit OP, liturgisk samordnare

Syster Basma Alkas Ishak, förbönssamordnare

 

Arrangör

Stockholms katolska stift arrangerar den officiella svenska pilgrimsresan till Världsungdomsdagen i samverkan med Riksförbundet Sveriges Unga Katoliker och Studieförbundet Bilda.

 GEMENSKAP – DELAKTIGHET – MISSION

 GEMENSKAP – DELAKTIGHET – MISSION

Sankta Katarina församling vill bjuda in dig som är församlingsmedlem till en unik möjlighet att bidra till kyrkans synodala arbete tillsammans med påven Franciskus.

”För att uppnå detta behöver vi alla hjälpas åt. Ju fler människor vi når desto sannare blir den bild av vår kyrka som vi skickar tillbaka till biskopskonferenserna” – Stiftets hemsida

Det kommer att hållas flera möten där vi kan samtala om de frågor som Vatikanen skickat ut.

Datum för samtalsträffar kommer ske enligt följande datum: 

Under tiden så ser vi jättegärna att så många som möjligt tillgodogör sig informationen som finns på denna länk: www.katolskakyrkan.se/biskopssynoden-2023 

Likaså är det av godo att man börjar att reflektera kring de frågor från Vatikanen som hittas här: www.katolskakyrkan.se/biskopssynoden-2023/fragestallningar-fran-vatikanen

Läs mer om synoden på stiftets hemsida: www.katolskakyrkan.se/biskopssynoden-2023

Kristi frid. 

/ Pastoralrådet Sankta Katarina församling

Val av pastoral- och ekonomiråd

Val av pastoral- och ekonomiråd

Söndagen den 27 mars 2022 förrättas val av gemensamt pastoral- och ekonomiråd i katolska församlingen i Dalarna. 

Församlingsmedlemmar uppmanas att lämna skriftliga förslag på kandidater. Förslagen ska uppta kandidatens tillnamn, efternamn, adress och telefonnummer och vara undertecknade av minst två församlingsmedlemmar (blankett bifogas församlingsbladet). Valbar är församlingsmedlem som senast valdagen fyllt 18 år, är konfirmerad, trogen mot kyrkans lära och regelbundet deltar i församlingens liv.

Förslagen sänds till pastorsexpeditionen eller lämnas till ledamöterna i valnämnden: kyrkoherden, Maria Persson och Elie Harfouche. 

Förslagen ska vara valnämnden tillhanda senast 23 januari 2022.

Röstsedlar och information om röstningsproceduren kommer att bifogas nästa församlingsblad som utkommer före Fastan.

Röstberättigade är alla församlingsmedlemmar som fyllt 16 år på valdagen.

Valnämnden

Biskop Anders herdabrev på olika språk

Livets söndag 2021 - herdabrev 

Livets söndag är också glädjens söndag, den tredje adventssöndagen, då Frälsarens födelse närmar sig snabbt. ”Jubla, du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel. Var glad och fröjda dig av allt hjärta, du dotter Jerusalem” (Sef 3:14). Hela vår värld får ansluta sig till denna glädje, som ingenting kan rubba. ”Herren är nära” (Fil 4:5). Gud vill träda in i vår existens för att dela den med oss och sedan i sin tur ge oss del av sin eviga existens. Så viktiga är vi för vår Gud. Han har gett oss vårt liv som en oskattbar gåva. Genom vårt liv får vi sedan visa vår tacksamhet genom att leva i kärlek och rättfärdighet. När vi idag firar Livets söndag är det just för att vi vill tacka honom för denna gåva och samtidigt be om hans hjälp och ljus, så att fler och fler människor skall inse livets okränkbara värdighet och skyddsvärde i alla omständigheter. I Jesu liv, ja, i allt vad han säger och gör ser vi hur högt han älskar oss människor och allt vad han vill göra för oss. Ingen människa är utestängd från hans kärlek och omsorg. Han vill ge var och en del av sin frälsande nåd och eviga härlighet. Det är aldrig för sent att öppna sig för honom. Så länge vi lever kan vi öppna oss för hans nåd och ta emot honom. Därför är vår dödsstund så viktig. Som präster får vi gång på gång erfara vilken stor nåd människor kan få på sin dödsbädd. 

Alltifrån skapelsens början har människans liv fått detta oskattbara värde. Hon är skapad till Guds avbild. Varje människa är ett unikt mästerverk som aldrig kan kopieras eller klonas. Något i henne pekar alltid tillbaka på Gud. Hon är ett tecken som låter oss ana något av hans mysterium. Gud är aldrig långt borta från någon människa. Han älskar henne och blir själv människa för att frälsa henne och ge henne del av sitt eget gudomliga liv. 

Under hela sitt liv, från konceptionen fram till den naturliga döden, har varje människas liv ett okränkbart värde. Samtidigt vet vi att människovärdet alltid sätts i fråga. Som kristna måste vi alltid våga höja vår röst och peka på människans gudagivna värdighet, oavsett vem hon är, vad hon har gjort och på vilket stadium av sin existens hon befinner sig. Därför måste vi ta avstånd från abort, dödsstraff, assisterat självmord och eutanasi. Ingen har rätt att beröva sin medmänniska livets gåva. Hur mycket man än försöker intala oss att vi människor är herrar över liv och död och fritt får förfoga över det, måste vi peka på den oförytterliga rätten till liv. Med stor glädje och stolthet får vi kristna fortsätta att vara livets försvarare. Bibelns ord får styrka oss i denna heliga kallelse: ”Frukta inte, Sion, låt modet ej falla. Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som kan frälsa” (Sef 3:16-17) 

Det borde vara vår stora glädje att få vara livets försvarare, så att inte dödens kultur tar överhanden. ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er… gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar” (Fil 4, 6). I bönen får vi ständigt tacka Gud för livets underbara gåva. I vårt vanliga liv får vi sedan visa denna vördnad för livets okränkbara värde och försvara människors rätt till sitt liv. Om vi verkligen vill efterfölja Jesus i hans brinnande kärlek till oss människor, kommer vi alltid att hitta sätt att bli livets försvarare. 

”Vad skall vi då göra?” (Luk 3:10, 12, 14), frågar människorna Johannes Döparen tre gånger i dagens evangelium. Också vi får fråga Jesus om råd hur vi kan bli livets försvarare, inte bara i ord utan också i gärning. Tänker vi efter finns det mycket vi som kristna kan göra. Vi kan stödja en kvinna i svårigheter som vill behålla sitt väntade barn trots påtryckningar från en svekfull pojkvän. Vi kan ställa upp med husrum och hjälp för en traffickerad prostituerad som vill föda sitt barn. Vi kan hjälpa någon som ensam väntar på döden att få smärtlindring och mänsklig värme i väntan på den naturliga döden. Vi kan engagera oss mot dödsstraff i de länder som avrättar människor. Det finns alltid något vi kan göra, om vi lyssnar till Andens ingivelser. Varje dag kan vi göra livet lite lättare för någon som kämpar med depression och suicidtankar genom att visa kärlek och omsorg. 

Under advent ser vi fram mot det barn som skall födas. Vi ber detta barn om hjälp för alla de barn vars födelse kan vara i fara. Idag infaller Livets söndag på den 12 december, då man också firar Vår Fru av Guadalupe. Denna fest går tillbaka på en Maria-uppenbarelse i Mexiko, där en fattig och utsatt indian, Juan Diego, fick se Jungfru Maria och utlovades hennes beskydd. Denna händelse blev avgörande för evangelisationen i denna del av världen. De förtryckta och hotade förstod att Gud ville visa dem sin kärlek och hjälp genom Jungfru Maria. Därför ser man idag på Vår Fru av Guadalupe som de ofödda barnens försvarare och förespråkerska. 

Under advent väntar vi tillsammans med Jungfru Maria på Jesu födelse till världen. Tillsammans med henne gläder vi oss åt det stora som för alltid skall förvandla världens historia. Den som har skapat världen och håller den i sin hand vill stiga ner till oss i vår svaghet och ringhet. Han vill dela vår existens, leva det liv vi har levat. Så viktiga är vi för honom, var och en av oss, oavsett vem vi är. Vi kan aldrig till fullo förstå hur oändligt älskade vi är. Men i Jesu liv och gärning kan vi få mer och mer insikt i Guds oändliga kärlek till oss. Han har gett oss vårt liv som en underbar gåva, där vi kan lära känna honom, lära oss att ta emot hans kärlek och besvara den. Därför får livet ett så oskattbart värde för oss. Därför får vi glädja oss och tacka för livets gåva. Därför vill vi bli livets försvarare i alla omständigheter. Även om det skulle kosta oss livet, vill vi sjunga denna lovsång till honom som är livets Herre och Givare, nu och alltid. 

Med min förbön och välsignelse, +Anders Arborelius ocd 

Domingo de la Vida 2021 -carta pastoral

El Domingo de la Vidaes también el domingo de la alegría, el tercer domingo de Adviento, cuando se acerca el nacimiento del Salvador. "Alégrate, hija de Sión; grita de alegría, Israel. Alégrate y gózate con todo tu corazón, hija de Jerusalén" (Sof 3,14). Todo nuestro mundo puede unirse a esta alegría, que nada puede perturbar. "El Señor está cerca" (Flp 4,5). Dios quiere entrar en nuestra existencia para compartirla con nosotros y, a su vez, compartir su existenciaeterna con nosotros. Así de importantes somos para nuestro Dios. Él nos ha dado nuestra vida como un regalo inestimable. A través de nuestras vidas podemos entonces mostrar nuestra gratitud viviendo en amor y rectitud. Cuando hoy celebramos el Domingo de la Vida, es precisamente porque queremos agradecerle este don y al mismo tiempo pedirle su ayuda y su luz, para que cada vez más personas se den cuenta de la dignidad inviolable de la vida y del valor de protegerla en cualquier circunstancia. En la vida deJesús, de hecho,en todo lo que dice y hace, vemos cuánto nos ama a los seres humanos y todo lo que quiere hacer por nosotros. Ningún ser humano está excluido de su amor y cuidado. Quiere dar a todos una parte de su gracia salvadora y de su gloria eterna.Nunca es demasiado tarde para abrirse a él. Mientras estemos vivos, podemos abrirnos a su gracia y recibirlo. Por eso es tan importante la hora de nuestra muerte. Como sacerdotes, experimentamos una y otra vez la gran gracia que pueden recibir las personas en su lecho de muerte.

Desde el principio de la creación, la vida humana ha recibido este valor inestimable. Está hechaa imagen y semejanza de Dios. Cada ser humano es una obra maestra única que nunca podrá ser copiada o clonada. Algo en él siempre apunta aDios. Lavidaes un signo que nos permite vislumbrar su misterio. Dios nunca está lejos de ningún ser humano. La ama y se convierte en un ser humano para salvarla y hacerle partícipe de su propia vida divina. 

A lo largo de la vida, desde la concepción hasta la muerte natural, toda vida humana tiene un valor inviolable. Al mismo tiempo, sabemos que la dignidad humana está siempre cuestionada. Como cristianos, debemos atrevernos siempre a alzar la voz y señalar la dignidad que Dios ha dado a la persona humana, sea quien sea, haya hecho lo que haya hecho,y se encuentre en cualquieretapa de su existencia. Por eso debemos rechazar el aborto, la pena de muerte, el suicidio asistido y la eutanasia. Nadie tiene derecho a privar al prójimo del don de la vida. Por mucho queintentemos convencernos de que los seres humanos somos dueños de la vida y de la muerte,y que podemos disponer libremente de ella, debemos señalar el derecho inalienable a la vida. Es con gran alegría y orgullo que los cristianos debemosseguir siendo los defensores de la vida. Las palabras de la Biblia deben fortalecernos en esta santa vocación: "No temas, Sión; no te desanimes. El Señor, tu Dios, habita en ti, un héroe que puede salvar" (Sof 3,16-17).

Debería ser nuestra gran alegría ser los defensores de la vida, para que no prevalezca la cultura de la muerte. "Alegraos siempre en el Señor. Una vez más te digo: alégrate... no te angusties, sino que, cuando llames y ores, da gracias a Dios y hazle saber todos tus deseos" (Flp 4,6). En la oración, debemos agradecer constantemente a Dios el maravilloso don de la vida. En nuestra vida ordinaria debemos entonces mostrar esta reverencia por el valor inviolable de la vida y defender el derecho de las personas a su vida. Si realmente queremos seguir a Jesús en su ardiente amor por nosotros, los seres humanos, siempre encontraremos la manera de convertirnos en defensores de la vida.

"¿Qué hacemos entonces?" (Lucas 3:10, 12, 14), la gente le pregunta a Juan el Bautista tres veces en el Evangelio de hoy. También nosotros podemos pedir consejo a Jesús sobre cómo convertirnos en defensores de la vida, no sólo de palabra sino también de obra. Si lo pensamos bien, es mucho lo que podemos hacer como cristianos. Podemos apoyar a una mujer en apuros que quiere quedarse con su hijo no nacido a pesar de las presiones de un novio engañoso. Podemos ofrecer refugio y ayuda a una prostituta víctima de la trata que quiere dar a luz a su hijo. Podemos ayudar a alguien que espera solo la muerte a recibir alivio deldolor y calor humano en previsión de la muerte natural. Podemos hacer campaña contra la pena de muerte en los países que la ejecutan. Siempre hay algo que podemos hacer, si escuchamos los impulsos del Espíritu. Cada día podemos hacer la vida un poco más fácil a alguien que lucha contra la depresión y los pensamientos suicidas mostrando amor y cariño.

Durante el Adviento, esperamos el nacimiento de un niño. Pedimos a este niño ayuda para todos los niños cuyo nacimiento puede estar en peligro. Hoy, el Domingo de la Vida cae el 12 de diciembre, que es también la fiesta de Nuestra Señora de Guadalupe. Esta fiesta se remonta a una aparición mariana en México, donde un pobre y vulnerable indio, Juan Diego, vio a la Virgen María y se le prometió su protección. Este acontecimiento fue crucial para la evangelización en esta parte del mundo. Los oprimidos y amenazados comprendieron que Dios quería mostrarles su amor y ayuda a través de la Virgen María. Por eso, la Virgen de Guadalupe es considerada hoy en día como ladefensora y abogada de los no nacidos.

Durante el Adviento, esperamos con la Virgen María el nacimiento de Jesús en el mundo. Junto con ella, nos alegramos del gran acontecimiento que cambiará la historia del mundo para siempre. El que creó el mundo y lotiene en su mano quiere bajar a nosotros en nuestra debilidad e insuficiencia. Quiere compartir nuestra existencia, vivir la vida que hemos vivido. Así de importantes somos para él, todos y cada uno de nosotros, seamos quienes seamos. Nunca podremos comprender del todo lo infinitamente amados que somos. Pero en la vida y la obra de Jesús, podemos comprender cada vez mejor el amor infinito de Dios por nosotros. Él nos ha dado nuestra vida como un regalo maravilloso, donde podemos llegar a conocerlo, aprender a recibir su amor y responder a él. Por eso la vida tiene un valor tan inestimable para nosotros. Por eso podemos alegrarnos y dar gracias por el don de la vida. Por eso queremos ser los defensores de la vida en cualquier circunstancia. Aunque nos cuestela vida, queremos entonar este canto de alabanza a quien es el Señor y el Dador de la vida, ahora y siempre.

Con mi oración y bendición, 

Anders Card. Arborelius, ocd

+Anders Arborelius ocd

P A S T I R S K O P I S M O N E D J E L J A Ž I V O T A 2 0 2 1

Nedjelja života je također i nedjelja radosti, treća nedjelja Došašća, kad nam se brzo približava Spasiteljevo rođenje. „Kliči, sionska kćeri! Vi od Izralela, kličite! Raduj se i veseli se iz svega srca, kćeri jeruzalemska“ (Sef 3,14). Naš cijeli svijet treba se priključiti na ovu radost koju ništa ne smije poremetiti. „Gospodin je blizu“ ( Fil 4,5). Bog želi pristupiti u našu egzistenciju kako bi je podijelio s nama, a kasnije nam dao udio u svojoj vječnoj egzistenciji. Tako smo važni za našeg Boga. On nam je dao naš život kao neprocjenjiv dar. Kasnije, svojim životom možemo pokazati našu zahvalnost živeći u ljubavi i pravednosti. Kada danas slavimo Nedjelju života, upravo želimo Gospodinu zahvaliti za ovaj dar i istovremeno moliti za Njegovu pomoć i svjetlo, kako bi što više ljudi prepoznalo nepovrijeđenu vrijednost i zaštitu u svim okolnostima. U Isusovu životu, u svemu što On kaže i čini, vidimo, kako nas ljude, On duboko ljubi i sve što želi učiniti za nas. Nijedan čovjek nije izuzet iz Njegove ljubavi i brige. On svakome od nas želi dati dio svoje milosti koja spašava i svoju vječnu slavu. Nikada nije kasno otvoriti se Bogu. Dokle god živimo, možemo se otvoriti Njegovoj milosti i primiti Ga! Zato je naš trenutak smrti tako važan. Kao svećenici vrlo često doživljavamo kako veliku milost ljudi mogu dobiti na svom samrtničkom krevetu. 

Od početka stvaranja čovjekov život je dobio ovu neprocjenjivu vrijednost. Stvoren je na liku Božju. Svaki čovjek je jedinstveno remek djelo koje se nikad ne može kopirati ili klonirati. Nešto u njemu uvijek pokazuje na Boga. Čovjek je znak koji nam daje mogućnost predosjećati nešto od Božje tajne. Bog nikada nije daleko od bilo kojeg čovjeka. On ga ljubi i sâm postaje čovjek kako bi čovjeka spasio i dao mu dio svoga vlastitog božanskog života. 

Za vrijeme cijelog života, od začeća do prirodne smrti, život svakog čovjeka ima svetu i neuništivu vrijednost. Nažalost, istovremeno znamo da se vrijednost čovjeka uvijek dovodi u pitanje. Kao kršćani moramo uvijek imati hrabrosti podići svoj glas i pokazati na od Boga danu čovjekovu vrijednost: neovisno tko je on, što je on učinio i na kojem stadiju svoje egzistencije se nalazi. Zato se moramo udaljiti od pobačaja, smrtne kazne, pomaganja kod samoubojstva i eutanazije. Nitko se nema pravo lišiti dara svog ljudskog života. Koliko god nas pokušavali uvjeriti da smo mi ljudi gospodari nad životom i smrću i da slobodno možemo raspolagati nad tim, moramo upozoravati na neprijeporno i nepobitno pravo na život. S velikom radošću i ponosom, smijemo mi kršćani nastaviti biti zagovornici života. Riječi Svetog Pisma nas mogu ojačati u ovom svetom pozivu i zvanju: „Sione, ne boj se! Nemoj da ti klonu ruke! Gospodin, tvoj Bog, u tvojoj je sredini, junak, pomoćnik. On obnavlja svoju ljubav. On kliče nad tobom pun radosti“ (Sef 3, 16-17). 

Naša velika radost trebala bi biti što smijemo biti zagovornici života, tako da kultura smrti ne bi preuzela prevlast. „Gospodin je blizu. Ne brinite se tjeskobno ni za što, nego u svemu molitvom i prošnjom, sa zahvalom, iznosite Bogu svoje potrebe“ (Fil 4, 6). Molitvom moramo stalno 3 

zahvaljivati Bogu za čudesni dar života. Kasnije, svojim normalnim životom možemo pokazati ovo poštovanje prema nepovrijeđenoj vrijednosti života i štititi pravo ljudi na svoj život. Ako uistinu želimo nasljedovati Isusa u Njegovoj gorljivoj ljubavi prema nama ljudima, uvijek ćemo naći način da budemo zagovornici života. 

„Što nam je činiti?“ (Lk 3,10; 12,14), pitaju ljudi Ivana Krstitelja tri puta u današnjem Evanđelju. I mi također možemo pitati Isusa za savjet kako možemo postati zagovornici života, ne samo riječima nego također i djelima. Ako malo promislimo, postoji puno toga što mi kršćani možemo učiniti. Možemo biti podrška ženi u poteškoćama koja želi roditi dijete koje čeka usprkos pritiscima njezina nevjernog mladića. Možemo dati prostor i pomoć u svom domu prostitutki koja želi roditi svoje dijete. Možemo pomoći samcu koji čeka na svoju smrt kako bi dobio ublažene bolove i ljudsku toplinu u svom čekanju na naravnu smrt. Možemo se angažirati protiv smrtne kazne u zemljama koje na taj način kažnjavaju ljude. Ako slušamo nadahnuća i poticaje Duha, uvijek postoji nešto što možemo učiniti. Svaki dan nekomu možemo učiniti život malo lakšim, pokazujući ljubav i brigu prema onima koji se bore sa depresijom i mislima da oduzmu sami sebi život. 

Za vrijeme Došašća upravljamo svoj pogled prema djetetu koje će se roditi. Molimo to dijete za pomoć svoj djeci čije rođenje može doći u opasnost. Ove godine Nedjelja života je 12. prosinca, kada također slavimo Našu Gospu od Guadalupe. Ovaj blagdan nas vodi na Marijino ukazanje u 4 

Meksiku, gdje je jedan siromašan i ugrožen Indijanac, Juan Diego, vidio Djevicu Mariju i dobio obećanje njezine pomoći i zaštite. Ovaj događaj bio je odlučujući za evangelizaciju ovog dijela svijeta. Ugnjetavani i progonjeni su shvatili da im Bog želi pokazati svoju ljubav i pomoć preko Djevice Marije. Zato danas gledamo u Našoj Djevici od Guadalupe zagovornicu i zaštitnicu nerođene djece. 

Za vrijeme Došašća čekamo zajedno sa Djevicom Marijom Isusovo rođenje na ovom svijetu. Zajedno sa Marijom radujemo se ovom velikom događaju koji će zauvijek promijeniti povijest svijeta. Onaj koji je stvorio svijet i drži ga u svojoj ruci, želi doći k nama u naše slabosti i siromaštvo. Želi dijeliti našu egzistenciju, živjeti život koji smo mi živjeli. Tako smo važni za Njega, svatko od nas, neovisno tko smo mi. Nikad do kraja nećemo moći shvatiti kako smo beskrajno ovdje voljeni. Ali u Isusovu životu i djelima možemo imati sve više i više uvid u beskrajnu Božju ljubav prema nama. On nam je dao svoj život kao čudesni dar, u kojem ga možemo upoznati i naučiti primati Njegovu ljubav i na tu ljubav odgovoriti. Zato za nas život dobiva jednu neizrecivu vrijednost. Zato se smijemo radovati i zahvaljivati na daru života. Zato želimo biti zagovornici života u svim okolnostima. Pa čak ako nas to košta i života, želimo pjevati ovu pohvalnicu Njemu koji je Gospodar i Darovatelj života, sada i uvijek. 

Uz moje molitve i blagoslov + Anders Arborelius OCD 

kardinal 

Julmarknad på Berget i Rättvik

Välkommen på Julmarknad tisdagen den 23 november mellan kl. 15-20.

• Öppet hus på Berget

• Besök av Elisabethsystrarna från Minsk, försäljning av hantverk från Vitryssland 

• Servering av risgrynsgröt och smörgås för 50:-

• S:t Sigfrids Boklåda är öppen

Hitta till oss (www.berget.se): 

Tempelvägen 10, ta till höger i backen, direkt efter sista rondellen ut från Rättvik mot Mora (0248-797170, info@berget.se)

Herdabrev Nordiska biskopskonferensen

Kära bröder och systrar! 

Denna söndag börjar en process av urskiljning som berör alla katoliker. ”Påve Franciskus”, har vi fått veta, ”inbjuder hela kyrkan att pröva sig själv och sin synodalitet. Begreppet ”synodalitet” har fått stor uppmärksamhet de senaste åren. Det används för att motivera initiativ som väcker hopp hos somliga, oro hos andra. Vad betyder ordet? Det är ett grekiskt ord som består av två delar. Prefixet syn- [συν] är en preposition som betyder ”med” eller ”tillsammans med”. Vi känner igen det från ett vanligt ord som ”sympati”, en öppenhet för att vara med och bära någons lidande. Substantivet hodos [ὅδος] betyder ”väg”. En synodos är alltså en väg man går tillsammans. Det betyder en gemensam rörelse hän emot ett gemensamt mål. Det ligger inget speciellt värde bara i att vara på väg; den måste leda någonstans. Vi behöver veta vart vi är på väg. 

För oss kristna ger det enkla, vardagliga ordet ”Väg” rika associationer. Jesu första lärjungar talade om Kyrkan helt enkelt som ”Vägen”. Det var också så andra kallade dem. Mot slutet av Apostlagärningarna, när Paulus framlägger ett koncentrerat CV inför en folksamling i Jerusalem, bekänner han att han, innan han mötte den uppståndne Kristus, ”varit dödsfiende till Vägen och tagit fast både män och kvinnor och satt dem i fängelse” (22:4). De kristna sågs som en tätt sammanhållen grupp som gick i en annan riktning än de flesta andra. Det sågs som en farlig provokation. 

När vi studerar frälsningshistorien, återfinner vi ständigt bilden av vägen. Kallelsen till Abraham började med uppmaningen att ”gå till det land som jag skall visa dig” (1 Mos 12:1). Abraham fick inte en karta med ett angivet mål och en vägbeskrivning. Vägen han skulle följa uppenbarades för honom under resans gång. Samma sak hände, århundraden senare, med de Vise männen, som leddes steg för steg till att tillbe vår människoblivne Herres härlighet (Matt 2:1ff). Att gå är något som människan själv gör med mod och ansträngning. Men att målet kan upptäckas beror på en uppenbarelse. 

I Gamla testamentet är ”vägen” framför allt vägen till det Förlovade landet. Den återfinns ständigt utifrån exilens olika platser. I Nya testamentet pekar ”vägen” mot en person, vår Herre Jesus Kristus. Hädanefter är han den Sanna Nordpolen som nålen i vårt livs kompass pekar mot. Men detta är inte allt. Kristus förblir inte skild från oss som det fjärran målet för vår andliga längtan. Han kallar oss att vara ett med honom. Det är därför han kan säga ”Jag är Vägen” (Joh 14:6). Den synodalitet som är viktigast är vår vandring i förening med Kristus när vi strävar efter att vara trogna hans undervisning och exempel, i medvetenhet om att ”den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde” (1 Joh 2:6). Liksom Kristus måste vi lära oss älska och tjäna ”intill slutet” (Joh 13:1), ödmjuka oss och bli ”lydiga ända till döden” (Fil 2:8). 

Kyrkans oändliga skönhet blir uppenbar när kristna på detta sätt tillsammans gör den väg som Kristus utstakade åt oss synlig och trovärdig, när vi, med de strålande orden i den tredje eukaristiska bönen, blir en församling på ”pilgrimsfärd på jorden”, befästa i tro och kärlek, eniga sinsemellan, i enighet med våra präster, i glädje på väg mot vårt himmelska hemland där vi till sist skall se vår Herre ”som han är”, där Gud i evighet ”blir allt, överallt” (1 Kor 15:28). 

Var står vi nu i detta gemensamma åtagande med fokus på Kristus? Vilka är hindren? Vad ger näring? De frågorna är kärnan i vår synodala urskiljning. 

För att skärpa vår tanke och uppliva vår längtan har den Helige fadern skänkt hela Kyrkan en underbar bön, Adsumus (https://www.synod.va/en/documents/adsumus.html). Dess rötter går tillbaka till 500-talet. En version av denna bön lästes av konciliefäderna inför varje session vid Andra Vatikankonciliet. Så här lyder bönen: 

Här står vi inför dig, helige Ande, 

samlade i ditt namn. 

Du är vår enda vägvisare – 

ta din boning i våra hjärtan. 

Lär oss vägen vi skall gå 

och visa oss hur vi kan följa den. 

Vi är svaga och syndiga – 

tillåt inte att vi skapar osäkerhet 

om vad som är sant och rätt. 

Låt inte okunnighet leda oss på avvägar 

eller partiskhet påverka vårt handlande. 

Låt oss finna vår enhet i dig, 

så att vi färdas tillsammans mot det eviga livet 

och inte viker av från sanningens väg. 

Om allt detta ber vi dig, 

du som verkar alltid och överallt 

i enhet med Fadern och Sonen, 

i evigheters evighet. Amen. 

Vi har fått ett program förelagt oss: att vara den Helige Andes tempel, att göra kyrkan till ett värdigt tabernakel för Guds strålande, frälsande närvaro; att hålla våra ögon fästa vid målet vi är kallade att uppnå – föreningen med Gud i de heligas gemenskap i all evighet; att följa den väg som leder oss till denna helighet, i ständig medvetenhet om vår syndiga benägenhet att skapa ondska och splittring, och därför be Gud att omvända oss; att älska sanningen och ge den företräde framför varje tanke på status och bekvämlighet; att söka enheten i Kristus, inte i något eller någon annan, i tillit till honom som lovat att vara med oss ”till tidens slut” (Matt 28:20). 

Det är lätt att formulera tankar om vad andra måste göra för att svara på Kristi kallelse genom Kyrkan: att fokusera på människor, strukturer och seder och bruk som irriterar oss och ter sig meningslösa för oss. Vi gör det hela tiden. Men detta är inte ett sätt att vara delaktig i den synodala processen. I stället måste vi alla fråga oss: Hur bidrar jag till en kyrka i kärlek och enhet? Är jag trogen Kristi bud? Kan jag uppfattas som en Jesu lärjunge i andras ögon? Präglar evangeliet mitt liv och mina relationer? Bygger jag broar eller stänger jag dörrar? Den heliga Moder Teresa av Calcutta fick en gång frågan, vad som behöver förändras i kyrkan. Hon svarade snabbt: ”Jag behöver förändras”, hon tittade på den frågande och tillade (med ett leende, kan man tänka): ”och du?” (En händelse som citeras i påve Benedikt XVI:s anförande i Freiburg den 25 september 2011) Om vi låter oss omvändas och förändras tillsammans, blir Vägen vi delar en glad, fruktbar väg. Vi skall gå den, inte släpa fötterna efter oss utan med kraft, med hjärtat fyllt av Kristi kärlek. 

Bröder och systrar, låt oss ta tillfället i akt att fördjupa vår tro, stärka vårt hopp och göra vår kärlek verkningsfull. Tertullianus, som skrev i början på 200-talet, berättar att de som inte trodde såg på de kristna och utropade häpet: ”Se hur de älskar varandra!” (Apologeticus 39.7) Vi måste ha som mål att leva så: att synliggöra Guds kärlek. Det är vårt främsta apostolat. Vår tro kan inte reduceras till en modell för ett fulländat samhälle av rättvisa och fred, till en katalog av övertygande svar på livets svåra frågor. Vår tro handlar om ett liv som är förvandlat i Kristus, befriat från syndens herravälde vars följd är döden, ett liv upplyst av hoppet om uppståndelse. 

Tack vare kyrkans litenhet i de nordiska länderna är vi väl förtrogna med synodalitetens mekanismer. Vi uppskattar dem. Vi ser tydligt i det dagliga livet att vi måste bära, underhålla, uppmuntra (och ibland kärleksfullt tillrättavisa) varandra under vår jordiska pilgrimsfärd. För att hjälpa oss gå vidare har Heliga stolen erbjudit en rad resurser på webbsidan www.synod.va. Ni skall se att den är en inspirationskälla. Men för att göra oss alla helt och fullt delaktiga i denna process önskar den Helige fadern framför allt att vi alla tar på allvar den kallelse som var början på Vägen: ”Omvänd er och tro på budskapet” (Mark 1:15). Det är förutsättningen för synodalitet. För, som vi läser i Didache, en apostolisk text: ”Det finns två Vägar, en till Liv och en till Död, och skillnaden är stor mellan de två Vägarna” (5 Didache 1.1. ). Det är viktigt att se, vilken som är vilken. Det gäller att välja rätt och därmed också hjälpa andra att välja livet och inte försmäkta i dödens skugga (jfr Luk 1:79). Låt oss omgjorda våra länder och göra oss redo och nedkalla välsignelse från Kristus, vår Väg, vår Sanning, vårt Liv, över varandra. Och låt oss följa honom, Lammet som är vår Herde, vart han än går (jfr Upp 7:17, 14:4). 

den 17 oktober 2021 

+ Czesław Kozon 

Biskop av Köpenhamn 

+ Bernt Eidsvig Can. Reg. 

Biskop av Oslo 

Administrator av Trondheim 

+ Berisłav Grgic 

Biskop-Prelat av Tromsø 

+ Peter Bürcher 

Biskop Emeritus av Reykjavik 

Kardinal Anders Arborelius OCD 

Biskop av Stockholm 

+ David Tencer OFMCap 

Biskop av Reykjavik 

Marco Pasinato 

Stiftsadministrator av Helsingfors 

+ Teemu Sippo 

Biskop Emeritus av Helsingfors 

Världsdagen för far- och morföräldrar och de äldre

Påve Franciskus har i år instiftat Världsdagen för far- och morföräldrar och de äldre att firas på fjärde söndagen i juli i anslutning till minnesdagen för Joakim och Anna, Jesu morföräldrar. I år infaller världsdagen söndagen den 25 juli och som tema för det första firandet har påven valt ”Jag är med dig alla dagar.” (Jfr Matt 28:20).

Vi befinner oss mitt i Familjeåret och påvens budskap är att alla äldre, inklusive de som inte är far- eller morföräldrar, behöver en familjemiljö att leva i. Alla familjer, och alla katoliker, måste bli medvetna om den roll deras äldre medlemmar har.

I de pastorala riktlinjer som dikasteriet för lekfolk, familjen och livet har utfärdat inför denna världsdag står det bland annat:

”I en globaliserad värld tas förhållandet mellan äldre och familjer inte längre för givet, utan tvärtom ifrågasätts det ständigt. Detta är en trend som tar sig olika uttryck beroende på geografiskt och kulturellt sammanhang, men det finns några återkommande tecken som tyder på att det kan vara fråga om en kris mellan äldre och familj, tecken i tiden som måste beaktas. Det pastorala arbetet på familjeområdet handlar ofta bara om parrelationer och förhållandet mellan föräldrar och barn, och saknar ofta den viktiga aspekten som gäller förhållandet mellan äldre föräldrar och vuxna barn, och mellan far/morföräldrar och barnbarn.”

Beslutet att hålla en världsdag för de äldre har fattats i en tid präglad av pandemi och av de äldre generationernas lidande i alla delar av världen. Påvens uppmaning är att ta vara på världsdagen och uppmärksamma dem och deras stora betydelse för familjen och hela samhället.

Församlingar uppmanas att fira mässa då man ber för och firar både de äldre som finns mitt ibland oss och dem vi har förlorat i covid-19.

Kyrkan uppmanar också de unga att besöka sina mor- och farföräldrar och de äldre som är ensamma, och förmedla den helige faderns budskap.

Påvens budskap finns för nedladdning här.

De pastorala riktlinjerna finns för nedladdning här.

Bön för första världsdagen för far- och morföräldrar och de äldre finns för nedladdning här.

Liturgiska förslag finns för nedladdning här.